stardustblog

Pappa låg som sagt nu på IVA, han var isolerad för hans eget bästa, även oss anhöriga och personalen. Vi bestämde oss för att snabbt bara åka hem till pappa för att se om hans plånbok fanns där, när min syster skulle säga till läkaren så sa han att dom hade bestämt sig för att söva ner pappa och sätta honom på respirator för hans kropp var redan så trött och skulle dom låtit honom vara vaken längre så kanske hans kropp hade givit upp helt.

Så vi väntade på att det skulle bli klart, sen fick vi gå in och besöka honom igen. Där låg han, andades mycket lugnare och han såg ut att sova så gott och fridfullt. Medans sjuksköterskorna hade fullt upp med att ha koll på allt med medicinering och kontroll av all aparatur som höll ett öga på pappas alla värden.

Väl hemma hos pappa fann vi hans plånbok i jackfickan på hans andra jacka, han hade lagt den i fel jacka. Men jobbigast var när jag tittade in i vardagsrummet där han alltid brukade sitta när man kom hem till honom, då bröt jag ihop. Kunde inte hålla tillbaka mer, det bara brast för mig. Jag fick gå in i hans sovrum och lugna mig, samtidigt som det var otroligt jobbigt så är det så befriande att gråta, att få låta det komma, känslorna ska ju ut. Värsta man kan göra är att hålla på det. Även min storebror bröt ihop, det var jobbigt för oss alla, men man hanterar det på olika sätt och just den där känslan kommer olika för oss alla.

Första veckan var som att leva i ett vakuum, morgon blev dag blev kväll blev natt, man hade ingen tidsuppfattning och allt annat kändes helt oviktigt. Ville bara att pappa skulle få vakna igen. Känslan av hopp och förtvivlan är värsta känslan, när man inte vet om han kommer bli bra eller sämre. Läkarna sa så olika också, vi visste ju att det var väldigt kritiskt och att han levde med hjälp av maskinerna och respiratorn så man förstod helt klart allvaret i situationen.

Han låg nedsövd i 2 veckor, sen tog det ytterliggare 3-4 dagar innan sömnmedicinen var ur kroppen. Jobbigt när han vakna till, men samtidigt härligt för det var ju positivt. Men jobbigt för han visste ju inget, han kom inte ihåg något alls. Så man fick upprepa samma saker hela tiden.

Han låg ytterliggare 1,5 månad till på sjukhus, med dialyser och rehab och allt vad det innebar. Det var två jätte tuffa månader speciellt för honom men även för oss syskon, jag är lyckligt lottad som har så bra syskon. Man kanske inte alltid är bästa vänner, men man ställer upp för varandra när det behövs och finns till.

Pappa kom hem en vecka innan julafton, vilket vi alla var så glad över. Var skönt att han fick fira jul med oss och kunna vara hemma igen.

Nu har det gått 3 månader sedan han kom hem och han återhämtar sig sakta sakta, jag försöker besöka honom så ofta jag kan, hjälper till. Dammsuger, skurar golv och toaletten. Sen har jag avfrostat hans frys och nu i dagarna putsa jag rutor. Vill ställa upp och finnas där, för det har han alltid gjort för mig.

Älskar dig pappa och kommer alltid att göra det.

Här är en bild på när jag står vid honom, han är nedsövd vid detta tillfället.



Himla skönt att skriva av sig, det är som medicin för själen. :)

Idag är det massa vår i luften, solen skiner och det är varmt och skönt. Det gillas massor. :)

Ha en bra dag alla fina läsare...

Stardust signing out..

I höstas så blev min pappa allvarligt sjuk i lunginflammation, hans tillstånd var så kritiskt att det kunde gått hur som helst ett tag där. Det var en otroligt svår tid för oss alla, först nu ett par månader senare jag inser vad vi alla gick igenom, pappa stred ju den värsta kampen mot sjukdomen, men vi 4 syskon hade vår egen kamp, att inte förlora hoppet om att åter får se vår pappa frisk igen.

Det började en helg i oktober månad 2009, pappa kände sig krasslig och hängig, åt dåligt och så. Jag trodde först att det berodde på hans medicin, det brukade vara så när han fick ny medicin. Men detta blev bara sämre och sämre, så på söndagen sa jag till honom att han skulle ringa vårdcentralen på måndagen. Det gjorde pappa, men dom avfärdade hans farhågor med att det var bara maginfluensan, ja per telefon kunde dom avgöra det. En 68 årig man som lider av diabetes typ 2, samt hjärtsvikt. Att inte ta in honom för koll är för mig en stor gåta och otroligt dåligt. Så pappa fortsatte att bli sämre, tisdagsmorgonen får jag ett samtal, det är pappa som ringer.

Jag hör på honom att han inte mår bra, jag skulle lämna en film han inte själv orkade lämna, så sa jag att jag ska bara äta frukost. Då säger pappa; Men klockan är ju 2 på dagen, ska man väl inte äta frukost. Då fatta jag att något var riktigt illa, samt att han yra om hans bankkonto, att han inte kom ihåg vad hans nummer var och så. Ett par samtal senare med min syster och lillebror så beslöt jag mig för att ringa ambulans, det var ett par hemska minuter som kändes som timmar, för pappa var nu vid detta stadiet riktigt dålig. :( Usch, höra hur han hade dödsångest och flåsade och så. Jag fick behålla lugnet och se till så att han även lugnade ner sig.

Till slut kom ambulansen och då la jag på luren, han fick nu hjälp och det kändes lite tryggare. men ovissheten som kröp på en var otroligt otrevlig att känna. Till slut fick min storebror besked om att han låg på IVA på sjukhuset, Intensiven då. Vi körde upp till honom och när vi kom dit så var man ju full av frågor, funderingar och föreställningar. Läkaren pratade först med oss alla 4, berättade om pappas situation och vad dom gjorde just då. Han hade en infektion i kroppen som hade satt sig på ena lungan, lunginflammation då, en livshotande sådan var det.

Vi fick gå in och besöka honom, men detta var just då när Nya influensan kom, så han låg i isoleringen. Vi fick ha munskydd och saker på oss, det kändes helt overkligt. Hans andning låg då på 40-45 andetag i minuten, en frisk människa har kanske 15-17 andetag i minuten. Så pappa hyperventilerade kan man säga, då med ena lungan som var svårt sjuk dessutom. Så påfrestningarna på hans hjärta måste ha varit enorma.

När jag stod därinne med min storebror Ronny och såg pappa, så sjuk, så rädd, så ovetandes om hur detta skulle gå så blev jag översköljd av känslor, jag kunde knappt hålla tillbaka men just då slog Ronny till mig på ryggen och våra ögon möttes, han såg att jag var på väg att bryta ihop men sa till mig tyst att håll dig stark nu för pappas skull. Jag lyssnade och försökte fokusera på annat. Pappa bara frågade om hans plånbok som dom inte kunde hitta och undra om vi hade pratat med hans faster. Det är väl så, när man är i en sådan situation som pappa var i så försöker man greppa tag om sådana saker. Hans syresättning var ju inte bra, så han tänkte inte klart, dessutom hade han väldigt hög feber också. Usch, var hemskt att se honom ligga där och veta att man är maktlös.

Detta var del 1... Kommer fortsätta imorgon med del 2...

Ha en fortsatt bra tisdag i solen vänner...

Stardust signing out...

Helgen som gott har varit en väldigt bra helg faktiskt. :) Solen har ju varit framme massor, så det är aldrig fel. :)

Fredagen var lugn, bara hemma och softa och ladda inför helgens bravader.

Lördagen började med sovmorgon, sedan tvätta jag en tvätt och efter det tog jag mig till min pappa där jag dammsuga, torkade golven och skura hans toalett. :) Ja, man får ställa upp för sin pappa ju när han inte är bra. Var med om en av hans tuffaste tider nu i vinter, fick livshotande lunginflammation. Han klarade sig men kroppen har tagit mycket stryk tyvärr.

På kvällen var jag hemma hos Jonas på lite fest med Jonas, Nicklas, Trixie, Tina och Malin. Det var kul och väldigt trevligt. Jag, Jonas och Nicklas har alltid skoj. :) Det var inte lika kul när vi väl kom ut på stan, men så är det ofta känns det som. Kom väl hem runt halv 4 tiden, vilket är tidigt för mig. Men jag skulle spela match på söndagen så det var medvetet. Kom hem, åt och drack massa vatten och somna sen gott. :)

Söndagen började som sagt med match, borta mot Eslöv. Vi började dåligt, fick 2-0 i baken men innan första perioden var slut så hade vi vänt till 3-2 så det kändes bra. I andra gick vi ifrån till 6-3 och det kändes bara bättre och bättre. I tredje tänkte vi ju fortsätta på samma sätt, men Eslöv kom ut i ett rasande tempo och vi blev onödigt stressade. Dom gjorde 2 snabba mål till 6-5, då klev jag fram och gjorde 7-5 när vi behövde det som mest. Därefter kunde vi göra 2 mål till och slutresultatet skrevs till 9-5, 3 mål och en assist från min klubba denna eftermiddag, samt 6+ för min femma, det var riktigt bra. :)

HIF hade premiär i fotbolls Allsvenskan igår, det var tydligen en händelserik match. Jag missa ju den på grund av min egen match i innebandyn. Men gör inte så mycket, dom fick till slut in bollen i mål, 21-1 i avslut, 11-0 på mål talar sitt tydliga språk. :) Så matchen slutade med en 1-0 seger för HIF efter mål av hemvändande Mattias Lindström. Härligt, härligt med seger i premiärmatchen. :)

Nu är det måndag, ny vecka och jag ska med pappa till läkaren idag, träna på gymmet och sen ikväll ska jag hem till min vän Nicklas och se på innebandy och äta mat. Ska bli väldigt trevligt.. :)

Nä, nu ska jag fortsätta här... :) Ni får ha en trevlig måndag... :)

See ya! ;)

Här kommer lite bilder från en tidigare match... :) Jag har nummer 11, såklart. ;)

Lördag förrmiddag och solen skiner från en nästan klarblå himmel. :) Man blir ju så glad och fylld med vårkänslor, iaf jag blir det. Ligger här i min soffa innan frukosten nu och har min fina Santos här brevid som solar sig, man ser verkligen hur han njuter av solens strålar. :)

Känns faktiskt kul att blogga igen, men det är klart att det är inte samma sak som tidigare, då hade jag min egen sida, min egen domän och egen adress. Jag betalade en liten kostnad varje år och fick så sätt mitt eget. Nu har jag denna gratis bloggen och det blir ju som det blir, det får duga för nu, jag får se om jag kommer göra en ny egen och unik blogg senare.

Jaha, dagens aktiviteter är som följer, frukost, gymmet, hem till pappa och dammsuga och putsa fönster, sen hem och äta och fixa mig inför lite fest hemma hos min vän Jonas. Får väl se vart kvällen bär en sedan, men jag kommer ta det lugnt då vi spelar sista matchen i serien imorgon mot Eslöv borta.

Nu får man sätta fart här, så ni får ha en toppen skön lördag och ta det nu lugnt med alkoholen. ;)

See ya... :)