Många tankar...
Sitter här i soffan, kan inte riktigt förstå varför känslan inom mig inte är bra... Eller jo, egentligen vet jag ju varför men jag kan inte förstå, det var ju så längesen...
På tisdag är det 22 år sedan min älskade mamma lämnade oss, 8035 dagar sedan hon förlorade sin kamp mot cancern... :( En mörk dag i mitt liv, en väldigt mörk och svår tid i mitt liv.
Har i många år varit så enormt stark, tycker jag själv. Känt saknaden som finns och min längtan efter att en vacker dag få se min mamma igen, krama henne igen.
Många som läser detta kan säkert tycka att det är löjligt, men dom får ha sina åsikter, jag kommer ändå alltid att känna så. Den som aldrig upplevt detta, kommer aldrig att förstå.
Nu för tiden finns ingen sorg efter mamma, bara en enorm saknad... Saknaden blir aldrig mindre, den består och kommer aldrig att försvinna...
Känslan jag har inom mig är oron, oron över att ett samtal ska komma och när det kommer så blir hela min värld sådär hemsk som den var den dagen min mamma försvann... Det är en känsla som jag slåss med att inte ha, jag vill inte ens tänka på det men det är svårt...
Min pappa var dödssjuk för snart 2 år sedan, han var på väg att hastigt och olustigt lämna oss... Nu, denna gången hade han änglavakt och jag har fått njuta av att han än finns i livet... Men det som oroa mig är att pappas hälsa inte är bra, en oro finns inom mig att ett samtal ska komma, ett samtal som bär dåliga nyheter. Den värsta känslan man kan ha.
Det gör ont i mig att se pappa så svag som han är, min papap som en gång i tiden var så stark, så igång, kanske inte så att han sprang maraton, men han var mer levande, kunde göra massor med saker. Att nu se honom knappt kunna gå, knappt kunna ställa sig upp, det gör så ont i mig...
Tårarna är inte långt borta, det sägs att det är bra att gråta ibland... Kanske är det jag behöver just nu för att kunna släppa en del av oron...
En tänkare är jag, det är något man bara är, inget man kan hjälpa eller ändra på...
Nu blir det snart sängen, för att somna och drömma om att allt är bra igen, om att få återse min mamma...
<3 Mamma och Pappa <3
Om pappas svåra tid kan ni läsa här:
Pappa Del 1
Pappa Del 2
På tisdag är det 22 år sedan min älskade mamma lämnade oss, 8035 dagar sedan hon förlorade sin kamp mot cancern... :( En mörk dag i mitt liv, en väldigt mörk och svår tid i mitt liv.
Har i många år varit så enormt stark, tycker jag själv. Känt saknaden som finns och min längtan efter att en vacker dag få se min mamma igen, krama henne igen.
Många som läser detta kan säkert tycka att det är löjligt, men dom får ha sina åsikter, jag kommer ändå alltid att känna så. Den som aldrig upplevt detta, kommer aldrig att förstå.
Nu för tiden finns ingen sorg efter mamma, bara en enorm saknad... Saknaden blir aldrig mindre, den består och kommer aldrig att försvinna...
Känslan jag har inom mig är oron, oron över att ett samtal ska komma och när det kommer så blir hela min värld sådär hemsk som den var den dagen min mamma försvann... Det är en känsla som jag slåss med att inte ha, jag vill inte ens tänka på det men det är svårt...
Min pappa var dödssjuk för snart 2 år sedan, han var på väg att hastigt och olustigt lämna oss... Nu, denna gången hade han änglavakt och jag har fått njuta av att han än finns i livet... Men det som oroa mig är att pappas hälsa inte är bra, en oro finns inom mig att ett samtal ska komma, ett samtal som bär dåliga nyheter. Den värsta känslan man kan ha.
Det gör ont i mig att se pappa så svag som han är, min papap som en gång i tiden var så stark, så igång, kanske inte så att han sprang maraton, men han var mer levande, kunde göra massor med saker. Att nu se honom knappt kunna gå, knappt kunna ställa sig upp, det gör så ont i mig...
Tårarna är inte långt borta, det sägs att det är bra att gråta ibland... Kanske är det jag behöver just nu för att kunna släppa en del av oron...
En tänkare är jag, det är något man bara är, inget man kan hjälpa eller ändra på...
Nu blir det snart sängen, för att somna och drömma om att allt är bra igen, om att få återse min mamma...
<3 Mamma och Pappa <3
Om pappas svåra tid kan ni läsa här:
Pappa Del 1
Pappa Del 2
