Feeling alive or feeling cold...
Då var det dags igen, kände att det var dags att lätta på hjärtat och mitt sätt är att skriva av mig här. Det är som en sorts bearbetning av det som sker i mitt liv. Har ju varit rätt tuffa tider för en annan, men det som inte dödar en, stärker. :)
Har haft en enorm press på mig själv den senaste tiden och det har påverkat alla delar i mitt liv negativt, vilket känns så sjukt tråkigt men inte mycket att göra åt de. Nu känns allt mycket bättre, en stor tung sten som släpptes från mitt bröst.
Lärde känna en människa under denna tiden, eller trodde väl att jag hade gjort de. Ibland får man en bild och går på den, sen visar det sig att den bilden inte alls stämde. Värsta jag vet är ju personer som ljuger, säger man en sak och lovar så tycker jag att man ska hålla det, samt att vara ärlig är viktigt i alla lägen. Men denna personen var inte det. Sen är jag sån som inte har något problem att prata igenom saker och ting, sen gå vidare, men när den man pratar med inte ens kan prata, ja då blir det ju svårt. Det bästa är ju faktiskt att snacka igenom, släppa det och gå vidare, inte att inte snacka om det, låta det finnas kvar och låtsas som inget har hänt.
Sedan lever jag efter filosofin, när man låter sig själv känna och kan visa det så är man levande, är man däremot kall i vissa eller många lägen så är man inte helt levande, då lever man inte fullt ut. Med kall menar jag känslomässigt kall.
Sedan är en man för mig en människa som kan visa känslor, som kan prata öppet om dom. Den som inbillar sig något annat är helt ute och reser. :)
Jaja, nu är det nya tider. Kommer få mitt badrum och kök nyrenoverat här hemma. Ska bli skönt men dock jävligt jobbigt medans det sker.. :( Kommer lägga in bilder härinne efterhand som detta sker tänkte jag. :)
Nä, nu ska jag städa lite här hemma. Byggubbarna kommer snart tror jag. :)
Ha en bra måndag folks.. :)
Har haft en enorm press på mig själv den senaste tiden och det har påverkat alla delar i mitt liv negativt, vilket känns så sjukt tråkigt men inte mycket att göra åt de. Nu känns allt mycket bättre, en stor tung sten som släpptes från mitt bröst.
Lärde känna en människa under denna tiden, eller trodde väl att jag hade gjort de. Ibland får man en bild och går på den, sen visar det sig att den bilden inte alls stämde. Värsta jag vet är ju personer som ljuger, säger man en sak och lovar så tycker jag att man ska hålla det, samt att vara ärlig är viktigt i alla lägen. Men denna personen var inte det. Sen är jag sån som inte har något problem att prata igenom saker och ting, sen gå vidare, men när den man pratar med inte ens kan prata, ja då blir det ju svårt. Det bästa är ju faktiskt att snacka igenom, släppa det och gå vidare, inte att inte snacka om det, låta det finnas kvar och låtsas som inget har hänt.
Sedan lever jag efter filosofin, när man låter sig själv känna och kan visa det så är man levande, är man däremot kall i vissa eller många lägen så är man inte helt levande, då lever man inte fullt ut. Med kall menar jag känslomässigt kall.
Sedan är en man för mig en människa som kan visa känslor, som kan prata öppet om dom. Den som inbillar sig något annat är helt ute och reser. :)
Jaja, nu är det nya tider. Kommer få mitt badrum och kök nyrenoverat här hemma. Ska bli skönt men dock jävligt jobbigt medans det sker.. :( Kommer lägga in bilder härinne efterhand som detta sker tänkte jag. :)
Nä, nu ska jag städa lite här hemma. Byggubbarna kommer snart tror jag. :)
Ha en bra måndag folks.. :)
Motgångar som stärker...
Oj, det var inte igår jag skrev här. Men det är klart, man måste känna för det, iaf jag är en sådan bloggare, jag skriver inte bara för sakens skull, jag skriver när jag känner att det finns något jag vill dela med mig av eller något jag vill ta upp.
Det har hänt en hel del den senaste tiden i mitt liv som tär på en. Jag blev först sjuk för lite mer än en månad sedan, låg febersjuk, halsfluss och allmänt krasslig. Lyckades bekämpa detta med värktabletter och vila. När jag blev frisk och kände mig bra så började jag träna lätt, två pass på gymmet och sedan ett tyngre innebandypass för två veckor sedan. Detta var tydligen inte så bra, för några dagar efter innebandypasset kom nästa släng av influensa, denna gången betydligt värre, halsfluss i andra sidan halsen, hade först i vänster och sedan nu då i höger, hosta från helvetet, ögoninflammation och sedan infektion i bihålorna. Till slut fick jag nog, så jag gick till läkaren förra måndagen och fick domen virusinfektion i kroppen och då ögoninflammation i båda ögonen. Så han skrev ut diverse mediciner för totalt 500:-. Ja, inte billigt att bli sjuk. :(
Inte nog med detta, för förra söndagen ringer min far som var riktigt dålig i vintras, nära på att inte klara sig och säger att han inte mår bra, att han inte kan andas och känner sig väldigt konstig. :( Det var så att magen min knöt sig och jag fick en sådan hemskt klump. Inte nu igen, varför just oss, har vi inte lidit tillräckligt mycket liksom, kan det inte ske något positivt.
Pappa ringde på sitt trygghetslarm och sjuksköterskan som kom hem till honom gjorde bedömningen att han behövde åka så fort som möjligt till sjukhuset, så dom ringde efter ambulans. Ett par timmar gick och jag var som på nålar, jobbigt att inte veta och jag kunde inte besöka honom heller för jag var ju sjuk och ville inte utsätta honom för de. Så jag fick vänta på att mina syskon hade besökt honom och fått lite besked. Det gick ju runt en massa tankar i skallen under den tiden.
Men när min bror ringde så blev jag lite lugnare, han hade lugnande besked till mig och det var precis vad jag behövde. Pappa mådde under omständigheterna bra, men han fick stanna på sjukhuset tills onsdagen. Då ringde han mig och sa att han mådde bra men att han hade fått tråkiga nyheter uppe på sjukhuset. Hans kropp producerar inte röda blodkroppar som en frisk kropp gör, så han måste ta medicin mot det, samt att han har hjärtsvikt, vilket gör så att kroppen inte kan göra sig av med vätska som den ska göra, så han får medicin mot det med, några vätskedrivande... Hoppas iaf att han ska må bättre nu och kunna leva så normalt som möjligt.
Ja, när ska allt detta ha en ände liksom? Eller iaf att det sker något positivt i allt detta vore ju inte fel. :)
En liten sak idag var att solen kom fram och att det var ljust länge, så skönt. Längtar efter sol och värme och mysiga kvällspromenader och dagar i solen på stranden.. :)
Nu blir det mys i soffan...
/Stardust signing off...
Det har hänt en hel del den senaste tiden i mitt liv som tär på en. Jag blev först sjuk för lite mer än en månad sedan, låg febersjuk, halsfluss och allmänt krasslig. Lyckades bekämpa detta med värktabletter och vila. När jag blev frisk och kände mig bra så började jag träna lätt, två pass på gymmet och sedan ett tyngre innebandypass för två veckor sedan. Detta var tydligen inte så bra, för några dagar efter innebandypasset kom nästa släng av influensa, denna gången betydligt värre, halsfluss i andra sidan halsen, hade först i vänster och sedan nu då i höger, hosta från helvetet, ögoninflammation och sedan infektion i bihålorna. Till slut fick jag nog, så jag gick till läkaren förra måndagen och fick domen virusinfektion i kroppen och då ögoninflammation i båda ögonen. Så han skrev ut diverse mediciner för totalt 500:-. Ja, inte billigt att bli sjuk. :(
Inte nog med detta, för förra söndagen ringer min far som var riktigt dålig i vintras, nära på att inte klara sig och säger att han inte mår bra, att han inte kan andas och känner sig väldigt konstig. :( Det var så att magen min knöt sig och jag fick en sådan hemskt klump. Inte nu igen, varför just oss, har vi inte lidit tillräckligt mycket liksom, kan det inte ske något positivt.
Pappa ringde på sitt trygghetslarm och sjuksköterskan som kom hem till honom gjorde bedömningen att han behövde åka så fort som möjligt till sjukhuset, så dom ringde efter ambulans. Ett par timmar gick och jag var som på nålar, jobbigt att inte veta och jag kunde inte besöka honom heller för jag var ju sjuk och ville inte utsätta honom för de. Så jag fick vänta på att mina syskon hade besökt honom och fått lite besked. Det gick ju runt en massa tankar i skallen under den tiden.
Men när min bror ringde så blev jag lite lugnare, han hade lugnande besked till mig och det var precis vad jag behövde. Pappa mådde under omständigheterna bra, men han fick stanna på sjukhuset tills onsdagen. Då ringde han mig och sa att han mådde bra men att han hade fått tråkiga nyheter uppe på sjukhuset. Hans kropp producerar inte röda blodkroppar som en frisk kropp gör, så han måste ta medicin mot det, samt att han har hjärtsvikt, vilket gör så att kroppen inte kan göra sig av med vätska som den ska göra, så han får medicin mot det med, några vätskedrivande... Hoppas iaf att han ska må bättre nu och kunna leva så normalt som möjligt.
Ja, när ska allt detta ha en ände liksom? Eller iaf att det sker något positivt i allt detta vore ju inte fel. :)
En liten sak idag var att solen kom fram och att det var ljust länge, så skönt. Längtar efter sol och värme och mysiga kvällspromenader och dagar i solen på stranden.. :)
Nu blir det mys i soffan...
/Stardust signing off...
